Jag är lite sugen på att köpa en egen hjärtstartare, alltså en portabel defibrillator. Det är inte så dyra tydligen, runt 13 000 eller något i den stilen för de enklare modellerna. Det är ju sjukt billigt egentligen om man betänker hur effektiva och viktiga de här maskinerna är. Tydligen så ökar chansen att överleva ett hjärtstillstånd med över 50 procent om det finns en sådan i närheten. Därför vill jag så klart att det finns en tillgänglig ifall jag eller någon jag tycker om drabbas. Det får liksom inte hända. Man när nämligen så gott som rökt om man drabbas och de här grejerna inte finns. Bara så där en fem procent klarar sig utan hjärtstartare. Väldigt skrämmande siffror på alla sätt och vis enligt mitt sätt att se på saken här va. Det måste bli ett slut på den här saken omgående. Den saken är liksom på alla sätt säker.

Jag har träffats av en serie riktigt hårda ekonomiska smällar under det gångna året (och en lömsk uppercut i form av saltat tandläkarräkning). Det hela började med att min bil bestämde sig för att lämna in handduken redan i slutet av sommaren förra året. Nu kan jag inte värst mycket om bilar men jag tänkte i varje fall att det kan väl ändå inte bli så svettigt. Men svettigt blev det, riktigt brännhett till och med, när mekaniker på verkstaden jag brukar går till att både växellådan hade havererat och det var något allvarligt fel på motorn. Man kan säga att det blev precis så dyrt att det är bättre att ge upp och köpa en helt ny bil eftersom reparationen av den gamla kostar mer än köp ny. Jag bet i varje fall ihop och betalade och käkade en nästan enbart nudlar de två efterkommande månaderna. Lite senare meddelande banken att mitt bostadslån hade gått ut och det måste läggas om. Till en avsevärt högra ränta naturligtvis. Strax efter jul lyckades jag bryta foten och var tvungen att vara hemma i nästan vecka, vilket kostar så klart. Jag vet inte om det är någon poäng att fortsätta redovisa alla smålömska utgifter som dykt upp sedan dess. Det senaste är hur som helst att jag åker på 17 000 kronor i restskatt. Om jag bara hade sett till att sparalite mer. Då hade de här slagen känts betydligt mildare och den allmänna situationen mer uthärdlig.

Jag har bestämt mig för att vi bara måste skaffa ett ordentligt babyskydd till bilen här, det går liksom inte att skjuta på den saken längre i det här skedet. Det är väldigt att man premierar säkerheten framför allt annat enligt min mening, annars finns faktiskt stor risk att man kommer få ångra sig rejält. Den saken råder det ju egentligen inga som helst tvivel om. Jag vågar helt enkelt inte ta några risker på det här området och det kostar några extra kronor att känna sig helt säker på att vi har ett bra skydd så tycker jag att det är värt alla pengar det kan tänkas kosta. Det här är till och med något av en princip för min del numera. En princip som jag liksom inte kan tumma på över huvud taget. Det skall heller aldrig tummas här, det har jag nämligen bestämt sedan länge och inget kan i nuläget få mig att byta ståndpunkt där.

Snart är det nog dags att sälja mitt guld till sms guld men jag ska nog vänta lite till och se om guldvärdet höjs lite mer för jag vill ju tjäna så mycket pengar som möjligt på mitt guld såklart och med tanke på att jag har ganska mycket guld att sälja så gör en liten skillnad i gulvärdet ganska stor skillnad på hur mycket pengar jag kommer att få. Det var ju smart av mig att köpa guld för alla mina pengar när guldvärdet var lågt för när jag säljer mitt guld så kommer jag ju tjäna betydligt mycket mer pengar än vad jag hade gjort om jag hade haft mina pengar på ett sparkonto istället. Det är inte så många personer som tänker på att investera sina pengar i guld men det har jag gjort och det kommer jag att tjäna massor med pengar på inom kort och det ser jag fram emot

Det är dags att jag gör något, jag kan inte bara lugnt och stilla sitta och se på medan omvärlden springer ifrån mig här och utvecklingen sticker iväg åt fel håll. Nej, jag ska göra vad jag kan för att förhindra att dessa saker. För att lyckas fullt ut behöver jag vissa monetära resurser, det är inte tu tal om det. Ett delmål måste därför nästan oundgängligen bestå i att samla ihop en viss summa pengar som jag ännu inte bestämt exakt hur stor den ska vara men jag kan estimera omfattningen ungefärligt. Jag tänker mig hur som helst att detta till stor del går att lösa genom att jag säljer lite guldgrejer till en guldgrossist, varför inte SMSGuld (som ju ska vara den absolut bästa). Förmodligen är det här den absolut bästa lösningen som jag kan se det. Det är egentligen inte s mycket att orda om skulle jag vilja påstå, inte i nuläget i varje fall även om den saken kan komma att ändras över tid.

Jag är för närvarande på jakt efter en schysst konferenslokal. Det är nämligen att vi (jag och de andra på mitt jobb) ska ha konferens om någon månad, där vi ska avhandla de uppenbara fördelarna med seo hosting. Varför det alltid blir jag som ska fixa sådana här saker är emellertid ett mysterium. Inte för att det är något fruktansvärt jobbigt uppdrag att ringa och boka konferenslokal direkt. Jag kan nog inte ens säga att det är särkilt tråkigt eftersom det i regel går så fort. Jag bara undrar varför det alltid blir jag. Men man ska väl inte klaga. Det lönar sig i ärlighetens namn ganska sällan att göra det. Nu finns det naturligtvis undantag från den regeln. Jag menar, får man bränd mat när man är ute och äter på restaurang ska man så klart göra sin röst hörd. Men det är sällan någon mening med att gnälla över små vardagliga vedermödor. Det tar ofta mer tid och energi än att faktiskt göra vad det nu är man tycker är så jobbigt.

Jag undrar vart man kan köpa packtejp för jag skulle nämligen behöva lite tejp nu för jag har precis lagt nya lister i mitt vardagsrum och nu har jag en massa lister över och jag skulle behöva tejpa ihop dom och lägga i mitt förråd till det är dags att lägga lister i hallen också och då måste jag ju ha packtejp för det har jag inte nu. Det är kul att renovera tycker jag och jag har lagt nytt golv i hela vardagsrummet. Nästa projekt blir att lägga nytt golv i hallen också för det golvet är väldigt slitet så det är verkligen på tiden måste jag säga. Det kommer att bli jätte fint här hemma när jag är klar och jag ser verkligen fram emot det samtidigt som jag tycke att själva processen att renovera bostaden är roligt också, både själva byggandet och designarbetet.

Jag vet inte varför det alltid blir jag som får åka på dagkonferens Stockholm eller på konferenser över huvud taget. Men så är det i varje fall. Nu har jag ingenting emot att gå på sådana tillställningar rent principiellt, jag tycker faktiskt att det är ganska trevligt. Trevligt att träffa branschkollegor och diskutera nya lösningar hit och dit. Dessutom får man i regel alltid alldeles förträfflig mat och det brukar också vara ett välkommet avbrott i vardagslunken på kontoret så att säga så jag klagar verkligen inte. Det som är märkligt är som sagt att det alltid är jag som får i uppdrag att representera firman i de här sammanhangen. För jag vet att det åtminstone finns en eller möjligtvis två i personalstyrkan som skulle göra ett bättre jobb på just den här konferensen i vart fall. Men det här är ju inte mitt beslut. Det är som det är antar jag.

Det lutar helt klar åt att jag behöver hyra tält. Varje år brukar nämligen jag och mina vänner anordna en större vårfest, vilket alltid är lika kul. Något av årets höjdpunkt faktiskt. Förra året blev mer eller mindre katastrof dock. Vi hade liksom räknat med att skulle bli bra väder till fest (som alltid är utomhus). Så blev inte fallet. Mitt under middagen började det nämligen ösregna det formligen forsade ner med en närmast biblisk frenesi vilket så klart satte en viss sordin på alltihopa. Feststämningen spolades mer eller mindre bort på några minuter och återvände inte på hela kvällen trots att vädret klarnade upp och det till och med blev lite solsken senare på kvällen. Hur som helst tänker jag inte riskera att något liknande händer i år igen, det får bara inte ske. Så därför tar vi det säkra före det osäkra och fixar ett ordentligt partytält. Det borde vi ha gjort förra året också. Men man lär sig av sina misstag som det heter…

Jag ska sälja av lite prylar som jag har samlat på mig. Och finns det något bättre ställe att göra det än på allaannonser.se? Troligtvis inte faktiskt. Jag kan då inte komma på en enda sajt som kommer i närheten. Inte en enda säger jag. Visst har provat att sälja saker via andra annonssajter men det har liksom aldrig känts rätt. Snarare har det skavt på ett sådant där obehagligt sätt. Jag vill så klart att det ska bli helt rätt nu när jag ska avyttra saker som faktiskt betyder en hel del för mig. Det får bara inte bli fel. Jag vet inte vad jag tar mig till då. Kanske spårar jag ur helt och börjar tatuera in bibelcitat i ansiktet med rostig nål och härsket bläck. Det kanske är att gå lite väl och långt och är knappast någon rationell reaktion men jag kan inte utesluta att det blir så.

En person som jag känner har bestämt sig för att genom gå (massiv) plastikkirurgi. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga och tycka om det. Rent principiellt har jag inget emot kosmetiska ingrepp. Det är alltså inte så att jag har något emot det här av ideologiska skäl eller något i den stilen. Däremot anser jag att man inte ska göra sådana grejer av fel anledningar. Nu kan jag inte heller säga att jag bestämt vet att den här personen tänker operera sig av fel skäl. Men jag har faktiskt en viss känsla av det. Egentligen är det inte min sak, vi talar här om en vuxen person som är vid sina sinnens fulla bruk (tror jag). Skulle det inte vara så borde också en seriös plastikkirurg avråda från eller helt vägra att utföra några operationer. Jag kanske oroar mig i onödan här, det har hänt tidigare några gånger nämligen.